Derby
Igår var det Kvarnen Dragonflies första derby match mot Turinge Minners. Som är vad jag kan förstå Nykvarns IFs division 3 lag.
Jag vet inte hur det var för Turinge men jag vet att hela Dragonflies hade mer än en fjäril i magen. Konstigt eftersom att vi inte har något att bevisa. Vi är ett lag som till stor del består av tjejer som aldrig har spelat, tjejer som inte tog någon plats i NIF samt en och annan gammal räv som bara lirar för att man tycker att det är så ruskigt kul.
Vi kan väl säga så här, det syntes att vi hade nerver som spökade de två första perioderna. Vi spelade inte alls vårt spel utan spelade passivt och avfyrade aldrig. Men inför tredje så gick vi in och då verkade nervositeten ha släppt och vi verkade alla ha kommit på varför vi gör detta. Vi gick in och började ha skoj!
Turinge var duktiga, det syntes att de har lite fler träningar i veckan än vad vi har för det var riktigt snabba. Men jag tror att det som avgjorde i slutet var att vi vågade ha kul in i det sista!
Nu när jag tänker efter så tänker jag på de tjejer som vågade ta steget så pass tidigt från en klubb till en annan som inte alls var säker skulle bli av. Vi visste inte hur det skulle gå med ekonomin, om uppslutningen av tjejer skulle bli tillräklig samt om vi hade ledare som kunde stötta oss. Jag är så enormt glad att det har blivit så bra som det blivit. Jag hoppas att detta ska kunna bli en klubb där man utvecklas på grund av att man tycker att gå till träningar och matcher är det roligaste som finns.
Tack till alla sponsorer och stödmedlemmar som gör att vi får göra det vi älskar!
Tack till alla ledare som lägger ner sådant enormt jobb på oss!
Och sist men inte minst, tack till alla tjejer som vågade ta steget tidigt och
som jobbar för varandra som ett verkligt lag!
