tillevill

Alla som flugit utomlands vet hur resan till flygplatsen är. Fjärilar i magen och en miljon tankar i huvudet! Hur kommer detta gå, har jag glömt något, drog jag ur sladden till kaffekokaren, hoppas planet går i tid och att resan går bra. Precis så var det såklart för mig också!

Martin skjutsade upp halva gänget och Maja den andra halvan. Var självklart väldigt jobbigt att lämna Martin, man vill ju inget hellre än att dela härliga upplevelser med alla dem man älskar! Jobbigt men gick iaf ganska bra!

Hur som helst så börjar allt strul på Arlanda när vårat flygplan blir två timmar försenat pga. dimma i Wien. Det innebär att planet från Wien till Bangkok måste uppehållas 1timme. Alla håller såklart tummarna att vi hinner med planet!

Anländer i Wien kl 1 på onsdagsmorgon utan att veta något. Väl där får vi veta att Bangkok planet inte väntat in oss så vi ska få sova på hotell i Wien under natten. Alla blir såklart super besvikna och ännu mer eftersom att vi inte får veta något om när vi ska få åka vidare.

Hotellet som vi blev slussade till var iaf super fint så det var väl lite plåster på såren att man iaf inte fick sova på något hostel. Men ingenting kan ju ersätta tiden av semesterns som man förlorar.

Kl 11 på fredag morgonen hämtar en buss upp oss och vi får åka tillbaka till flygplatsen. Vi vet ännu ingenting. Men ryktena går att vi ska vänta på flygplatsen från 11.30 till samma plan som åkte utan oss, dvs till kl 00.00, ungefär.

Kommer dit och ett par armbågar sig fram först till aktuell disk och vi andra får inte veta något. Från mun till mun får vi veta att det spekuleras om att vi ska få åka vidare till Dubai. Här lackar jag till lite. Jag tränger mig sällan men nu gjorde jag det fram till disken. Frågade om vad fan som på går och får det förklarat till mig. Vi ska få åka till Dubai men samma flygbolag, Austrian airlines kl 13. Där ifrån ska vi snabbt byta plan till Emirates airlines som ska flyga oss till Bangkok. Jag tar tag i saken och talar om för alla högt vad han sagt.

Han ber om att få allas bagagebiljetter då han måste ändra om vägen till bangkok. Eller så förstår jag vet. Alla lämnade ifrån sig sina biljetter och vi fick tillslut kliva på planet mot Dubai. Jag var sist på planet och i all hast fick jag en lista som man inte förstod någonting av. Mannen som gav mig listan ringade in ett par saker och sa att detta var alla i ”våran” grupps bagagelista och att vi kunde visa upp den i bangkok om något strulade. Eftersom att jag bara hade handbagage med mig så ville jag inte ha ansvar för listan så lämnade ifrån mig listan till min mamma. Talade om för alla och fick olika reaktioner, de flesta blev så klart oroliga och sa eller gick mig att känna ”ja, då är det ditt fel om vårat bagage är borta”.

Snabbt byte i Dubai och en för mig rätt jobbig resa med Emirates så var vi framme i Bangkok kl 8 lokaltid på fredag. Och som man nästan visste så hade hälften av allas bagage gått förlorade, bland annat min mammas väska.  Kände att vissas irritation riktades mot mig men det struntade jag i. Hade någon annan tagit tag i saken hade det gått precis likadant!

Vi hoppade snabbt in i en minibuss som skulle ta oss till färjan över till Koh chang. Ahhhh, jag trodde jag skulle dö flera gånger under resan. Jäklar vad han krutade på! Men jag vet inte vad som var värst, att jag lät han köra som han gjorde eller att jag faktiskt somnade i denna dödsmaskin. Efter 4 timmars bilfärd kom vi tillslut fram till färjan och redan vi anblick över vattnet blev jag förälskad i ön. Stora böljande gröntäckta berg som tonade upp ur vattnet. När vi kom närmre med färjan sa min storebror Douglas en så träffsäker kommentar ”det ser ut som Jurassic park ön”. Och det gjorde det verkligen!  En taxi/variant av tuc tuc tog oss till hotellet som vi hade bestämt på fastlandet. Vi var alla nervösa för vi hade inte sett vad det var vi hade bestämt oss för att sova de två första nätterna i. Men i samma ögonblick som vi fick se våra bungalows så visste vi att oturen hade vänt!

    




<3