Jaha!
Jag har somnat ovaggad de två dagar jag sovit själv hittills. Det var väl egentligen min största oro att jag skulle längta hem och efter Martin så mycket att jag inte kunde somna. Fast jags saknar familjen och Martin otroligt mycket! Känner mig lite som ett spöke här. Så fort man kommer bort från skolan känner man verkligen ingen. Kommer inte hem till någon och har ingen att krama om och känna värmen av. Lite tung omställning faktiskt måste jag erkänna!
Kortfattat:
Första dagen i skolan bytte jag nummer med en tjej i klassen som hette Maria. Dagen efter alltså igår såg jag henne i falafel kön och vi hälsade, sen kom det skummaste. Vi skulle samlas Pildamsparken och när jag kom dit så kom Maria fram och hälsade och frågade om jag gick i AVK och ettan. Jag kände mig lite kränkt! Gjorde jag ett så dåligt intryck att hon inte ens kommer ihåg mig?
Då visade det sig att det var en annan tjej och de såg verkligen ut som tvillingar. De kände tydligen inte varandra men fast de var från samma stad. Jag blandade ihop dem resten var kvällen. Alla tyckte de var jätte lika nästan lite läskigt. GALET!
Det var tvåorna som styrde upp att vi skulle köra lite teambuilding i parken och det blev faktiskt jätte kul. Vi fick lösa uppgifter och tävla mot fyra andra lag. En av tävlingarna var att man skulle göra om en snapsvisa. Vi vann den tävlingen och fick dricka två stycken snapsar, smakade typ läkarsprit! Kändes som om öronen och benen krullade ihop sig. Usch!
Vi kom förresten två vilket var skönt. Ettorna fick släpa runt på ett fult vandringspris och de sista fick städa.
Kändes små jobbigt att gå upp kl sex i morse för att hinna med kvar i sju bussen. Fast det var rätt okej när man väl kommit fram. Lärarna man träffat hittills verkar vara riktigt bra och det bästa är att kurserna verkar riktigt intressanta.
